356 Lätta Suckulenter | Guide 2026 - Sida 7
Hitta 356 lätt suckulenter. Komplett guide för din trädgård.
356 Suckulenter med lätt nivå
Visar 217–252 av 356
Mexikansk orgelkaktus
Marginatocereus marginatus
Marginatocereus marginatus, även känd som Pachycereus marginatus, är en pelarkaktus som härstammar från centrala Mexiko. Den bildar upprätta, gröna och ribbade stammar, cirka 7–10 cm tjocka, som växer tätt och parallellt. I naturen kan de nå över 6 meter i höjd med en långsam tillväxttakt. Taggarna är korta och inte särskilt vassa. Under våren dyker rödaktiga trattformade blommor upp i toppen av stammarna, vilket är sällsynt på unga exemplar i kruka, följt av sfäriska frukter på cirka 4 cm täckta av taggar och ludd. I Mexiko används sticklingar för att skapa levande staket.
Monanthes polyphylla
Monanthes polyphylla
Monanthes polyphylla är en liten flerårig suckulent som är endemisk för Kanarieöarna (Gran Canaria, Teneriffa, La Palma och La Gomera), där den växer mycket lokalt i skuggiga klippsprickor och på fuktiga klippor mellan 100 och 1500 meters höjd. Den bildar täta mattor av små, klotformade rosetter bestående av tätt packade köttiga blad, vilket ger den ett utseende av suckulent mossa, och den når knappt 10–12 cm i höjd. Mellan senvåren och sommaren producerar den små stjärnformade blommor i nyanser av lila, rosa, gult eller grönt på tunna stjälkar som sticker upp ur bladverket.
Myrtillocactus
Myrtillocactus
Myrtillocactus är ett släkte med fyra arter av kandelaberformade kaktusar, ursprungliga i Mexiko och Guatemala. Den mest kända är Myrtillocactus geometrizans, som har en egen beskrivning. De andra är M. cochal från Baja California, M. schenckii och M. eichlamii. Stjälkarna är gröna till blågröna, med ribbor och taggar, och förgrenar sig från en stam. I naturen kan de största plantorna bli upp till 13 m höga; i kruka blir de betydligt mindre. På sommaren kommer små, vita till krämfärgade blommor, följt av runda, upp till 1,5 cm stora frukter, röda till lila. Namnet kommer från likheten mellan dessa frukter och blåbär.
Blåbärskaktus
Myrtillocactus geometrizans
Myrtillocactus geometrizans, populärt känd som blåbärskaktus, är en imponerande pelarkaktus som härstammar från centrala och norra Mexiko. Dess förgrenade stammar har en karakteristisk blågrön nyans och kan nå en höjd på upp till 5 meter. Den odlas i stor utsträckning som prydnadsväxt och värdesätts även för sina ätbara, blåbärsliknande frukter, kända i Mexiko som "garambullos". Dess geometriska form och exotiska färg gör den till ett slående blickfång i trädgårdar och torra landskap.
Fikonkaktus
Opuntia
Opuntia, populärt känd som fikonkaktus, är ett släkte kaktusar som härstammar från Amerika, särskilt Mexiko. Dess platta stamsegment (kladodier), taggar och praktfulla blommor gör den till en av världens mest igenkännbara växter. Den producerar ätbara frukter (tunas) och unga skott (nopales) som har använts i det mexikanska köket i årtusenden.
Kochenillkaktus
Opuntia cochenillifera
Kochenillkaktus (Opuntia cochenillifera, även känd som Nopalea cochenillifera) är en trädliknande kaktus som härstammar från Mexiko och som idag odlas i många tropiska områden, särskilt som foder i nordöstra Brasilien. Den bildar en stam på upp till 20 cm i diameter och når en höjd på 3–4 meter, med platta, köttiga och ovala bladsegment (kladodier) som är mindre än hos den vanliga fikonkaktusen. Den har få eller inga taggar, men areolerna bär glochider – fina borst som lätt fastnar i huden. Blommorna är rödaktiga med långa rosa ståndare och pollineras av kolibrier, vilket är ovanligt bland opuntior. Sedan århundraden är detta den växt där kochenillsköldlusen föds upp för att framställa färgämnet karmin.
Söt kaktusfikon
Opuntia dillenii
Opuntia dillenii, allmänt känd som söt kaktusfikon, är en robust kaktus med ursprung i Karibien och kustnära delar av Amerika. Dess ovala, taggbeklädda paddar producerar lysande gula blommor under vår och sommar, följt av ätliga rödvioletta frukter. Exceptionellt torktålig och värmeresistent, trivs den i fattiga, sandiga jordar med minimal skötsel.
Kaktusfikon
Opuntia ficus-indica
Opuntia ficus-indica, allmänt känd som kaktusfikon eller indianfikon, är ett stort trädliknande kaktus med ursprung i Mexiko. Den kännetecknas av tillplattade stamdelar som kallas kladoder (plattor) beväpnade med klasar av mycket små glokider. Den blommar med ståtliga gul- till orangeröda blommor under vår och sommar, följt av ätliga frukter kallade tunas eller kaktusfikon. En av världens ekonomiskt viktigaste kaktusar.
Skör opuntia
Opuntia fragilis
Opuntia fragilis, eller skör opuntia, är en lågväxande och krypande kaktus som hör hemma på prärien och klipphällar i västra Nordamerika, från Kanada till Texas. Den anses vara den mest köldtåliga kaktusarten på hela kontinenten och överlever vintrar med temperaturer under -30 °C. Dess små stamsegment (kladodier) lossnar vid minsta beröring och rotar sig enkelt där de landar, vilket har gett upphov till namnet "fragilis" och är dess främsta naturliga spridningssätt.
Violett opuntia
Opuntia gosseliniana
Opuntia gosseliniana är en kaktus av opuntiasläktet som härstammar från Sonoraöknen, från södra Arizona (Pima County) till Sonora, Chihuahua och Baja California, där den växer i ökenbuskage och på fält mellan 700 och 1 600 meter över havet. De rundade och platta segmenten (paddlarna) är blågröna men skiftar till violett eller mörklila vid kyla eller torka. Långa, vita till brunaktiga taggar växer främst längs kanterna, och med åldern bildar växten en kort stam. Klargula blommor slår ut på våren, följda av lila, taggfria frukter. Den når vanligtvis en höjd och bredd på 1–1,2 meter.
Låg opuntia
Opuntia humifusa
Opuntia humifusa, känd som låg opuntia eller krypopuntia, är en kaktus som hör hemma i östra och centrala USA. Den har ett lågt och krypande växtsätt. Den producerar platta stamsegment täckta med glochider, fantastiska gula blommor på upp till 10 cm i diameter under senvåren och försommaren, samt ätbara rödaktiga frukter under sensommaren. Det är en av världens mest köldtåliga kaktusar och tål temperaturer ner till -12°C.
Fikonkaktus
Opuntia leucotricha
Opuntia leucotricha är en trädliknande fikonkaktus från Mexikos centrala högland, som bildar en definierad stam och en bred krona på 3 till 5 m i vilt tillstånd. Dess kaktusplattor är grågröna, täckta av en fin vit ludd, och areolerna bär flexibla vita taggar som på gamla stammar blir långa borst som ett skägg. På våren och sommaren ger den gula blommor med röd pistill och gröna stigmaflikar, följt av aromatiska och ätbara fikon, vita eller röda.
Lila opuntia
Opuntia macrocentra
Opuntia macrocentra är en kaktus från sydvästra USA och norra Mexiko (Chihuahua, Sonora, Coahuila och Durango), där den växer i ökenlandskap och buskmarker på 1000 till 1600 meters höjd. Den bildar låga, stamlösa buskage som blir 60 till 90 cm höga och upp till 1,8 m breda. Kaktusplattorna är blågröna men skiftar i lila eller magenta vid kyla och torka, vilket gett arten dess namn. De långa, mörka taggarna växer främst från plattornas övre kanter. Under våren får den stora gula blommor med rött centrum, följt av ätbara rödlila frukter.
Kaktusfikon
Opuntia macrorhiza
Opuntia macrorhiza är en krypande, tuvdannande kaktus som är inhemsk i centrala och södra USA samt norra Mexiko, från Colorado och Utah till Wisconsin och Missouri, och söderut till Texas. Det är en av de mest köldhärdiga Opuntia-arterna, som överlever vintrar ner till USDA zon 3a. Dess platta, blågröna cladodier (kaktusplattor) har vridna och ofta bakåtböjda taggar, och tidigt på sommaren producerar den klargula blommor med en rödorange mitt, följt av ätbara, köttiga frukter.
Kaninöron-kaktus
Opuntia microdasys
Inhemsk kaktus från centrala och norra Mexiko, känd för sina karakteristiska ovala plattor täckta med vita eller gula glochider som ger den ett sammetsliknande utseende. Bildar täta buskar upp till 60 cm höga och är mycket uppskattad som prydnadsväxt både inomhus och utomhus.
Änglavingar
Opuntia microdasys var. albispina
Opuntia microdasys var. albispina är den vitborstiga varianten av musöronkaktusen, en kaktus från centrala och norra Mexiko. Den saknar riktiga taggar: de gröna, ovala och platta segmenten på 7,5 till 15 cm är täckta av små prickar med vita glochider – extremt fina borst med hullingar som lossnar vid minsta beröring och irriterar huden. Hos den vanliga arten är dessa borst gula. Den bildar en låg buske på 40 till 60 cm i höjd, som på friland kan bli över 1 m bred, men förblir kompakt i kruka. De ljusgula blommorna växer fram på toppen av segmenten under senvåren och sommaren, men är sällsynta vid krukodling. Den växer långsammare och är känsligare för kyla än den vanliga musöronkaktusen.
Hängande Kaktusfikon
Opuntia monacantha
Opuntia monacantha, allmänt känd som det hängande kaktusfikon, är en kaktus som härstammar från Sydamerika (Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay). Den kännetecknas av platta, klargrön klakar med gula blommor och färgglada ätliga frukter. En tålig, torktolerant art som trivs i fullt solljus och väldränerad sandig jord, vilket gör den till ett utmärkt val för lättskötta trädgårdar och soliga inomhusmiljöer.
Fikonkaktus
Opuntia orbiculata
Opuntia orbiculata är en kaktus av typen opuntia som tillhör familjen Cactaceae och härstammar från torra och halvtorra regioner i Amerika. Den bildar buskliknande bestånd med platta, saftiga segment (skott) täckta av glochider — små, fina och hullingförsedda taggar som lätt lossnar vid beröring. Det är en tålig växt som växer i staplade segment och blommar under senvåren och försommaren med stora, praktfulla blommor, följt av ätbara frukter (kaktusfikon).
Bruntaggig opuntia
Opuntia phaeacantha
Opuntia phaeacantha är en segmentbildande kaktus i familjen kaktusväxter, hemmahörande i sydvästra USA och norra Mexiko. Den växer i låga, utbredda klungor som blir 30–90 cm höga, med platta blågröna segment, bruna till vitaktiga taggar och knippen av glochider – små hullingförsedda borst som fastnar i huden. Under våren slår den ut gula blommor med rött centrum, 5–8 cm i diameter, följt av ätbara röda till lila frukter. Det är en av de mer köldtåliga opuntiorna och en stapelvara i torra trädgårdar och stenpartier.
Fikonkaktus
Opuntia polyacantha
Fikonkaktus (Opuntia polyacantha) är en låg, mattbildande kaktus som är inhemsk i Great Plains och västra Nordamerika, från södra Kanada till norra Mexiko. Den bildar mattor som är 10 till 30 cm höga och upp till 3 meter breda, bestående av ovala blågröna segment täckta med taggar och glochider. På våren och försommaren öppnar den silkeslena gula blommor, ibland magenta eller röda. Det är en av de mest köldhärdiga kaktusarna.
Tallrikskaktus
Opuntia robusta
Opuntia robusta är en kaktus från centrala och norra Mexiko, där den växer på steniga sluttningar mellan 1 500 och 3 000 meter över havet. Den utmärker sig genom sina nästan perfekt runda, tjocka och gråblå stamsegment (blad) som kan bli upp till 30 cm i diameter och liknar hjul eller tallrikar. Den bildar en buske på 1 till 2 meter, ibland högre om den får stöd. Under våren och sommaren slår gula blommor ut längs kanterna på de övre segmenten, följt av tunnformade, lila eller rosa frukter på upp till 8 cm som är ätbara. Den har taggar på upp till 5 cm samt glochider, små hullingförsedda hår som lätt fastnar i huden. I Australien har den spridit sig från trädgårdar och blivit en invasiv art.
Kanelopuntia
Opuntia rufida
Opuntia rufida är en buskig och rikt förgrenad kaktus, ursprungligen från Chihuahuaöknen i Big Bend (Texas) och norra Mexiko. Dess platta, blågröna bladsegment saknar stora taggar men är tätt täckta av rödaktiga glochider (små borsttaggar) som ger den dess kanelliknande utseende och dess populärnamn, då boskap som kommer i kontakt med dessa glochider kan bli blinda. Under sommaren producerar den gula blommor som övergår i aprikos- eller rödaktiga toner, följt av ätbara rödaktiga frukter.
Ecuadoriansk opuntia
Opuntia soederstromiana
Opuntia soederstromiana är en fikonkaktus som härstammar från de torra interandinska dalarna i Ecuador och östra Colombia, på höjder mellan 770 och 3100 meter. Den beskrevs ursprungligen från exemplar insamlade nära San Antonio och Pomasqui, norr om Quito. Den växer upprätt som en buske eller ett litet träd på 1 till 3,5 meter, med en taggig stam och gröna segment (paddlar) på 17 till 35 cm. Varje areol har upp till 8–12 vita taggar som kan bli 5 cm långa. Blommorna mäter 5–7 cm och varierar i färg från gult till rött; frukterna är ovala, röd-lila och täckta med korta taggar. I naturen korsar den sig naturligt med vanlig fikonkaktus (Opuntia ficus-indica).
Fikonkaktus
Opuntia tomentosa
Opuntia tomentosa, sammetsfikonkaktusen, är en kaktus som bildar en liten vedartad stam och kan bli trädliknande, ursprunglig från de halvtorra högländerna i centrala Mexiko. Dess platta segment (kaktusplattor) är gröna och täckta av ett fint sammetslent ludd, vilket ger upphov till namnet 'tomentosa'. Den kan nå 3 till 6 m, ibland upp till 8 m i naturen. På våren och sommaren producerar den gula till orange blommor, ibland med rödaktiga nyanser, följt av söta och ätbara, röd-lila frukter, kallade 'tunas'. Extremt torktålig när den väl etablerats, föredrar full sol och väldränerad sandjord, och odlas både som prydnadsväxt och för sina ätbara kaktusplattor och frukter.
Tuna kaktuspäron
Opuntia tuna
Opuntia tuna, allmänt känd som tuna kaktuspäron eller karibiskt kaktuspäron, är en robust pelarkaktus som är inhemsk i Karibien och det tropiska Amerika. Dess tillplattade kladoder är beväpnade med taggar och glokider, och den producerar ståtliga gult-till-orange blommor på våren och sommaren, följt av ätliga rödaktiga frukter.
Gammelmanskaktus
Oreocereus celsianus
En långsamt växande kolumnkaktus, ursprunglig i Anderna i Bolivia, Peru och Argentina, där den växer på höjder mellan 2 900 och 3 600 meter. Dess upprätta, basalt förgrenade stammar – täckta av tät vit ull och långa, gulaktiga taggar – kan nå upp till 3 meters höjd i naturen, även om de i odling sällan överstiger 1 meter. Det vita 'skägget' som täcker toppen av stammarna skyddar växten från intensiv solstrålning och de stora temperaturskillnaderna i dess höghöjdshabitat, och är det som gett den dess populära namn. På våren producerar den röd-lila rörformiga blommor, vanligtvis pollinerade av kolibrier, följt av små klotformiga frukter.
Gubben i bergen
Oreocereus trollii
Oreocereus trollii är en ullig kaktus från de höga Anderna i södra Bolivia och norra Argentina, där den växer på torra bergssluttningar mellan cirka 2 900 och 4 300 m. Den förgrenar sig från basen till små klumpar av korta, tjocka stammar som är 6-10 cm breda. Unga stammar är nästan runda; äldre blir kolumnformade och kan nå 1 m i det vilda, även om de i krukor oftast håller sig under 50 cm. Varje stam har 15-25 låga, knöliga ribbor och är insvept i tät vit ull, som egentligen är en massa fina, hårliknande radiella taggar upp till 7 cm långa. Genom denna ull tränger 3-5 kraftiga centrala taggar upp till 5 cm långa, i gult, orange, rött eller brunt med mörkare spetsar. Ullen skyddar växten från stark bergssol och lätta nattfroster. Mogna växter producerar rosa till karmosinröda, rörformade blommor upp till 4 cm långa på sommaren, följt av runda frukter. Den växer långsamt och tar 5-10 år att nå full storlek.
Orostachys malacophylla
Orostachys malacophylla
Orostachys malacophylla är en härdig, monokarpisk suckulent från familjen Crassulaceae (fetbladsväxter, samma familj som fetknoppar och sedum-arter). Växten bildar täta rosetter av köttiga, blågröna till gröna blad med en diameter på 4–15 cm och sprider sig via utlöpare (stoloner), så att täta mattor av rosetter bildas. På hösten skjuter mogna rosetter upp en konformad blomställning på upp till ca 20 cm med vita till grönaktiga blommor med gula ståndare – varefter just den blommande rosetten dör, medan de många sidoskotten säkerställer att kolonin lever vidare. Arten är mycket härdig (USDA-zon 3a–8b) och tål kraftig frost, och växten anses inte vara giftig för människor eller husdjur.
Kardonkaktus
Pachycereus
Pachycereus är ett släkte av pelarkaktusar inom familjen Cactaceae, hemmahörande i Mexiko och sydvästligaste USA. Släktet inkluderar arter som jättekaktusen (P. pringlei), en av världens största kaktusar, och P. pecten-aboriginum. Dessa växter har tjocka stammar med tydliga åsar och taggar, och de förgrenar sig från basen eller stammen. Blommorna, som är vita eller svagt rosa, öppnar sig på natten och ger upphov till taggiga, ätbara frukter.
Indisk Kamkaktus
Pachycereus pecten-aboriginum
Pachycereus pecten-aboriginum, känd som indisk kamkaktus, är en massiv pelarkaktus som är ursprunglig i västra Mexiko, från Sinaloa och Sonora till Chiapas. Den kan bli upp till 20 meter hög med stammar på upp till 1 meters diameter. Dess vita nattsblommor pollineras av fladdermöss, och dess gyllene taggiga frukter användes historiskt av ursprungsbefolkningar som hårborstar – vilket gav upphov till dess trivialnamn.
Kardonkaktus
Pachycereus pringlei
Pachycereus pringlei, känd som kardonkaktus eller elefantkaktus, är världens högsta kaktus och en ikonisk symbol för öknarna i Baja California och Sonora i nordvästra Mexiko. Den kan bli upp till 19,2 meter hög, leva i över 300 år och väga upp till 25 ton vid full mognad. Dess imponerande blågröna pelarstam har 10 till 16 ribbor fyllda med bruna taggar, och vuxna exemplar producerar stora vita nattblommande blommor, följt av röda taggiga frukter som historiskt sett var en viktig födokälla för Seri-folket.
Månsten
Pachyphytum
Pachyphytum är ett släkte av suckulenter i familjen fetbladsväxter (Crassulaceae), ursprungligen från centrala och östra Mexiko, som omfattar mellan 25 och 27 arter. Dessa växter, som i folkmun kallas "månsten", bildar kompakta rosetter av tjocka, ovala och köttiga blad täckta av ett tunt lager farina (vaxartat puder) som ger dem blåaktiga, grönaktiga eller rosa toner. Odlingsinformationen som presenteras här baseras främst på Pachyphytum oviferum, den mest odlade arten i släktet.
Silverpachyphytum
Pachyphytum bracteosum
En mexikansk suckulent som växer på klippor mellan 1 200 och 1 800 meters höjd kring Barranca de Metztitlán i Hidalgo. Den bildar rosetter av tjocka, skedformade blad upp till ca 5 cm långa, i färger från silvergrått till blågrönt, vilka får en rosa ton i starkt ljus. Den köttiga stammen blir ca 30 cm lång och bär runda ärr där gamla blad har fallit av. Från senvåren till sommaren skjuter den upp 20 till 60 cm långa stänglar med en nickande topp, tätt packade med silverfärgade högblad som nästan döljer de röda blommorna.
Pachyphytum compactum
Pachyphytum compactum
Suckulent hemmahörande i Mexiko (Hidalgo och Querétaro) med kompakta rosetter av fylliga, cylindriska blad täckta av en gråaktig vaxartad beläggning. Den bildar förgrenade tuvor upp till cirka 15 cm höga och blommar på senvåren.
Månsten
Pachyphytum oviferum
Pachyphytum oviferum, populärt känd som Månsten, är en suckulent som härstammar från de klippiga branterna i San Luis Potosí, Mexiko. Dess köttiga, rundade blad täckta av ett vitt vaxskikt (pruina) påminner om ädelstenar eller delikata ägg, vilket gör den till en av de mest förtrollande suckulenterna för samlare.
Pachyveria
Pachyveria
Pachyveria (× Pachyveria) är ett intergeneriskt hybridgenus som är resultatet av en korsning mellan Pachyphytum och Echeveria, från familjen Crassulaceae. Den bildar kompakta rosetter, vanligtvis 8 till 20 cm i diameter, med tjocka, köttiga och ofta spetsiga blad i nyanser av dammigt blått, silvergrönt, lila eller rosa, vars kanter blir rödaktiga eller lila i stark sol och svala nätter. På våren och försommaren producerar den böjda stjälkar med små klockformade blommor i gult, orange, rosa eller rött. Populära sorter inkluderar 'Glauca' (Liten diamant), 'Blue Mist', 'Scheideckeri' och 'Powder Puff'.
Lätt skötsel Suckulenter
Vårt urval av 356 lätt suckulenter kombinerar denna kategoris egenskaper med reducerade skötselkrav. Perfekt för nybörjare som älskar denna kategori.
Varför välja Lätt Suckulenter?
Att kombinera skönheten hos suckulenter med lätt svårighetsgrad låter dig njuta av denna kategori utan överdrivna underhållsproblem. Varje växt är vald för att erbjuda de bästa egenskaperna från kategorin på den skötselsnivå du söker.