2343 Lätta Lättskött | Guide 2026 - Sida 42

Amerikansk basilika

Ocimum americanum

Amerikansk basilika (Ocimum americanum) är en ettårig aromatisk ört, infödd i tropiska Afrika och södra Asien, numera naturaliserad i hela Brasilien. Dess små och lätt håriga blad avger en citrusdoft som påminner om citron och citrongräs. Den används flitigt i matlagning från Amazonas, särskilt vid tillagning av tucupi.

Söt Basilika

Ocimum basilicum

Söt basilika (Ocimum basilicum) är en populär ettårig aromatisk ört med ursprung i Indien och Sydostasien. Den odlas i stor utsträckning världen över för kulinariska, medicinska och aromatiska ändamål, och kännetecknas av klargrön ovala blad samt små vita till rosa blommor som blommar under sommaren.

Grekisk basilika

Ocimum basilicum var. minimum

Grekisk basilika (Ocimum basilicum var. minimum) är en kompakt, buskig variant av vanlig basilika i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae). Den kallas även klotbasilika eller buskbasilika och bildar en tät, rundad tuva på upp till 30 cm höjd, täckt av små, intensivt aromatiska ovala blad. Det är en frostkänslig ettårig ört (eller kortlivad perenn i varma klimat) som uppskattas både i medelhavsköket och som prydnadsväxt i kruka på uteplatser och fönsterbrädor. Små vita till ljust lavendelfärgade blommor dyker upp under sommaren och lockar till sig bin och andra pollinatörer. Tack vare sitt kompakta växtsätt och snabba tillväxt är det en av de mest populära kryddväxterna för odling på små ytor och inomhus.

Afrikansk Basilika

Ocimum gratissimum

Afrikansk basilika (Ocimum gratissimum) är en vedartad, buskig basilikasort med ursprung i tropiska Afrika och Asien, och odlas i stor utsträckning i Brasilien och Västafrika. Till skillnad från vanlig basilika växer den till en stor buske upp till 3 meter hög, med starkt aromatiska blad rika på eugenol och tymol – vilket ger den en nejlikliknande doft. Den värderas högt både som en kulinarisk ört i Västafrika och som en medicinväxt som används för att behandla infektioner, feber, diabetes och inflammation.

Helig Basilika

Ocimum tenuiflorum

Helig basilika (Ocimum tenuiflorum), även känd som tulsi, är en helig aromatisk ört med ursprung på den indiska subkontinenten och i Sydostasien. Vördad inom hinduismen som en manifestation av gudinnan Lakshmi, har den använts i över 3 000 år inom ayurvedisk medicin. Denna upprätta, buskig halvbuske växer 30–60 cm hög med doftande gröna eller lila blad och små lila-rosa blomspetsar som blommar under sommaren.

Nattljus

Oenothera

Nattljus (Oenothera) är ett släkte med ungefär 145 örtartade vilda blommor i familjen dunörtsväxter, hemmahörande i Amerika. Beroende på art kan växterna vara ettåriga, tvååriga eller fleråriga, och de bildar vanligtvis rosetter av lansettlika blad som toppas av fyrbladiga, klockformade blommor i gult, rosa eller vitt. Många arter öppnar sina blommor på kvällen eller i skymningen och stänger dem vid middagstid, ett drag som ger släktet dess svenska namn och dess symboliska kopplingar till skymning och dold skönhet.

Nattljus

Oenothera biennis

Oenothera biennis, känd som nattljus, är en tvåårig växt med ursprung i Nordamerika. Den är berömd för sina klart gula blommor som snabbt öppnar sig i skymningen och avger en mild doft för att locka till sig nattaktiva pollinerare. Under sitt första år bildar växten en rosett av marknära blad, och under sitt andra år utvecklar den en hög blomstängel. Den är allmänt erkänd inom örtmedicinbranschen för den olja som utvinns ur dess frön, vilken är rik på gammalinolensyra.

Tvåårig gaura

Oenothera gaura

Kyssar

Oenothera suffulta

Oenothera suffulta, allmänt känd som Kyssar eller Vägkants-gaura, är en liten ettårig till kortlivad flerårig växt med ursprung i södra centrala Texas, Oklahoma och norra Mexiko. Dess delikata rosa, vita och röda blommor öppnar sig i skymningen. Tidigare klassificerad som Gaura suffulta, tillhör den familjen Onagraceae och trivs i fattiga sandjordar med hög torktålighet.

Olivträd

Olea europaea

Olivträdet (Olea europaea) är ett medelstort vintergrönt träd med ursprung i Medelhavsregionen, Asien och Afrika. Det odlas i stor utsträckning för sin frukt, oliver, och den olja som utvinns ur dem, olivolja. Det kännetecknas av distinkta silvergrå-gröna blad och en knotig, grå bark som blir grövre med åren. Det är en universell symbol för fred, lång livslängd och välstånd.

Arbequina-oliv

Olea europaea 'Arbequina'

Arbequina-oliv (Olea europaea 'Arbequina') är en spansk olivsort som härstammar från regionen Arbeca i Katalonien. Den är känd för sitt kompakta växtsätt, sin självfertilitet och tidiga fruktsättning, egenskaper som har gjort den till en av de mest populära sorterna för odling i krukor, små trädgårdar och som häckväxt. Bladen är vintergröna med en silvrig undersida, och plantan producerar små krämvita blommor på våren, följt av gröna oliver som mognar till en lila nyans. Dessa används både för produktion av gourmetolja och för inläggning.

Dvärgoliv

Olea europaea 'Montra'

Little Ollie är en kompakt och fruktlös kultivar av det medelhavska olivträdet, uppskattad för sin runda, täta form och sitt vintergröna, silvergröna bladverk. Denna sterila selektion, framtagen av Monrovia, behåller olivträdets klassiska utseende utan skräpet från fallna oliver, vilket gör den utmärkt för häckar, krukor och formklippning. Den är extremt tålig mot torka, värme och saltstänk när den väl har etablerat sig, och trivs bäst i full sol med minimal skötsel.

Ormskägg

Ophiopogon

Ophiopogon är ett släkte av fleråriga örtartade växter i familjen Asparagaceae, ursprungliga i Öst- och Sydostasien, med arten Ophiopogon japonicus som den mest odlade. Den bildar täta tuvor av tunna, linjära och bågformade blad, liknande ett grovt gräs, vilket skapar en enhetlig mörkgrön matta. Den används flitigt som marktäckare i skuggiga trädgårdar, som kantväxt i rabatter och mellan stenar på gångar, just för att den tål områden där vanligt gräs inte trivs på grund av brist på sol. På sommaren producerar den små, diskreta blommor, vita till ljuslila, följt av prydnadsfulla koboltblå bär.

Vitt ormskägg

Ophiopogon jaburan

Vitt ormskägg (Ophiopogon jaburan) är en flerårig örtartad växt ursprungligen från Japan och Sydkorea, som ofta används som prydnadsmarktäcke i skuggiga trädgårdar. Den bildar kompakta tuvor av långa, smala och bågformade blad, antingen mörkgröna eller brokiga med vita ränder. Under sommaren växer stjälkar fram med små vita till lila blommor, följt av dekorativa blåvioletta bär. Den är tålig, kräver lite underhåll och tål både halvskugga och full sol i mildare klimat.

Mondogräs

Ophiopogon japonicus

Ophiopogon japonicus, allmänt känd som mondogräs eller dvärglilyturf, är en vintergröna flerårig marktäckare med ursprung i Japan och Östasien. Den bildar täta, lågväxande mattor av mörkgrönt, gräsliknande bladverk och används flitigt i skuggiga trädgårdar. På sommaren producerar den små vita till blekvioletta blommor följt av dekorativa koboltblå bär.

Fikonkaktus

Opuntia

Opuntia, populärt känd som fikonkaktus, är ett släkte kaktusar som härstammar från Amerika, särskilt Mexiko. Dess platta stamsegment (kladodier), taggar och praktfulla blommor gör den till en av världens mest igenkännbara växter. Den producerar ätbara frukter (tunas) och unga skott (nopales) som har använts i det mexikanska köket i årtusenden.

Söt kaktusfikon

Opuntia dillenii

Opuntia dillenii, allmänt känd som söt kaktusfikon, är en robust kaktus med ursprung i Karibien och kustnära delar av Amerika. Dess ovala, taggbeklädda paddar producerar lysande gula blommor under vår och sommar, följt av ätliga rödvioletta frukter. Exceptionellt torktålig och värmeresistent, trivs den i fattiga, sandiga jordar med minimal skötsel.

Kaktusfikon

Opuntia ficus-indica

Opuntia ficus-indica, allmänt känd som kaktusfikon eller indianfikon, är ett stort trädliknande kaktus med ursprung i Mexiko. Den kännetecknas av tillplattade stamdelar som kallas kladoder (plattor) beväpnade med klasar av mycket små glokider. Den blommar med ståtliga gul- till orangeröda blommor under vår och sommar, följt av ätliga frukter kallade tunas eller kaktusfikon. En av världens ekonomiskt viktigaste kaktusar.

Skör opuntia

Opuntia fragilis

Opuntia fragilis, eller skör opuntia, är en lågväxande och krypande kaktus som hör hemma på prärien och klipphällar i västra Nordamerika, från Kanada till Texas. Den anses vara den mest köldtåliga kaktusarten på hela kontinenten och överlever vintrar med temperaturer under -30 °C. Dess små stamsegment (kladodier) lossnar vid minsta beröring och rotar sig enkelt där de landar, vilket har gett upphov till namnet "fragilis" och är dess främsta naturliga spridningssätt.

Låg opuntia

Opuntia humifusa

Opuntia humifusa, känd som låg opuntia eller krypopuntia, är en kaktus som hör hemma i östra och centrala USA. Den har ett lågt och krypande växtsätt. Den producerar platta stamsegment täckta med glochider, fantastiska gula blommor på upp till 10 cm i diameter under senvåren och försommaren, samt ätbara rödaktiga frukter under sensommaren. Det är en av världens mest köldtåliga kaktusar och tål temperaturer ner till -12°C.

Kaktusfikon

Opuntia macrorhiza

Opuntia macrorhiza är en krypande, tuvdannande kaktus som är inhemsk i centrala och södra USA samt norra Mexiko, från Colorado och Utah till Wisconsin och Missouri, och söderut till Texas. Det är en av de mest köldhärdiga Opuntia-arterna, som överlever vintrar ner till USDA zon 3a. Dess platta, blågröna cladodier (kaktusplattor) har vridna och ofta bakåtböjda taggar, och tidigt på sommaren producerar den klargula blommor med en rödorange mitt, följt av ätbara, köttiga frukter.

Kaninöron-kaktus

Opuntia microdasys

Inhemsk kaktus från centrala och norra Mexiko, känd för sina karakteristiska ovala plattor täckta med vita eller gula glochider som ger den ett sammetsliknande utseende. Bildar täta buskar upp till 60 cm höga och är mycket uppskattad som prydnadsväxt både inomhus och utomhus.

Hängande Kaktusfikon

Opuntia monacantha

Opuntia monacantha, allmänt känd som det hängande kaktusfikon, är en kaktus som härstammar från Sydamerika (Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay). Den kännetecknas av platta, klargrön klakar med gula blommor och färgglada ätliga frukter. En tålig, torktolerant art som trivs i fullt solljus och väldränerad sandig jord, vilket gör den till ett utmärkt val för lättskötta trädgårdar och soliga inomhusmiljöer.

Fikonkaktus

Opuntia orbiculata

Opuntia orbiculata är en kaktus av typen opuntia som tillhör familjen Cactaceae och härstammar från torra och halvtorra regioner i Amerika. Den bildar buskliknande bestånd med platta, saftiga segment (skott) täckta av glochider — små, fina och hullingförsedda taggar som lätt lossnar vid beröring. Det är en tålig växt som växer i staplade segment och blommar under senvåren och försommaren med stora, praktfulla blommor, följt av ätbara frukter (kaktusfikon).

Kanelopuntia

Opuntia rufida

Opuntia rufida är en buskig och rikt förgrenad kaktus, ursprungligen från Chihuahuaöknen i Big Bend (Texas) och norra Mexiko. Dess platta, blågröna bladsegment saknar stora taggar men är tätt täckta av rödaktiga glochider (små borsttaggar) som ger den dess kanelliknande utseende och dess populärnamn, då boskap som kommer i kontakt med dessa glochider kan bli blinda. Under sommaren producerar den gula blommor som övergår i aprikos- eller rödaktiga toner, följt av ätbara rödaktiga frukter.

Fikonkaktus

Opuntia tomentosa

Opuntia tomentosa, sammetsfikonkaktusen, är en kaktus som bildar en liten vedartad stam och kan bli trädliknande, ursprunglig från de halvtorra högländerna i centrala Mexiko. Dess platta segment (kaktusplattor) är gröna och täckta av ett fint sammetslent ludd, vilket ger upphov till namnet 'tomentosa'. Den kan nå 3 till 6 m, ibland upp till 8 m i naturen. På våren och sommaren producerar den gula till orange blommor, ibland med rödaktiga nyanser, följt av söta och ätbara, röd-lila frukter, kallade 'tunas'. Extremt torktålig när den väl etablerats, föredrar full sol och väldränerad sandjord, och odlas både som prydnadsväxt och för sina ätbara kaktusplattor och frukter.

Tuna kaktuspäron

Opuntia tuna

Opuntia tuna, allmänt känd som tuna kaktuspäron eller karibiskt kaktuspäron, är en robust pelarkaktus som är inhemsk i Karibien och det tropiska Amerika. Dess tillplattade kladoder är beväpnade med taggar och glokider, och den producerar ståtliga gult-till-orange blommor på våren och sommaren, följt av ätliga rödaktiga frukter.

Åtselblomma

Orbea variegata

Orbea variegata, allmänt känd som åtselblomma eller sjöstjärneplanta, är en lågväxande suckulent som är inhemsk i Kapprovinsen i Sydafrika. Den producerar iögonfallande stjärnformade blommor upp till 8 cm i diameter, gula eller gulvita med mörkbruna fläckar, som avger en åtelliknande lukt för att locka till sig flygpollinatörer.

Gammelmanskaktus

Oreocereus celsianus

En långsamt växande kolumnkaktus, ursprunglig i Anderna i Bolivia, Peru och Argentina, där den växer på höjder mellan 2 900 och 3 600 meter. Dess upprätta, basalt förgrenade stammar – täckta av tät vit ull och långa, gulaktiga taggar – kan nå upp till 3 meters höjd i naturen, även om de i odling sällan överstiger 1 meter. Det vita 'skägget' som täcker toppen av stammarna skyddar växten från intensiv solstrålning och de stora temperaturskillnaderna i dess höghöjdshabitat, och är det som gett den dess populära namn. På våren producerar den röd-lila rörformiga blommor, vanligtvis pollinerade av kolibrier, följt av små klotformiga frukter.

Gubben i bergen

Oreocereus trollii

Oreocereus trollii är en ullig kaktus från de höga Anderna i södra Bolivia och norra Argentina, där den växer på torra bergssluttningar mellan cirka 2 900 och 4 300 m. Den förgrenar sig från basen till små klumpar av korta, tjocka stammar som är 6-10 cm breda. Unga stammar är nästan runda; äldre blir kolumnformade och kan nå 1 m i det vilda, även om de i krukor oftast håller sig under 50 cm. Varje stam har 15-25 låga, knöliga ribbor och är insvept i tät vit ull, som egentligen är en massa fina, hårliknande radiella taggar upp till 7 cm långa. Genom denna ull tränger 3-5 kraftiga centrala taggar upp till 5 cm långa, i gult, orange, rött eller brunt med mörkare spetsar. Ullen skyddar växten från stark bergssol och lätta nattfroster. Mogna växter producerar rosa till karmosinröda, rörformade blommor upp till 4 cm långa på sommaren, följt av runda frukter. Den växer långsamt och tar 5-10 år att nå full storlek.

Oregano

Origanum

Origanum är ett släkte av aromatiska medelhavsörter inom familjen Lamiaceae, välkänt för kulinarisk och medicinsk användning. Det här registret omfattar de vanligaste arterna inom släktet, däribland O. vulgare (vanlig oregano), O. majorana (söt mejram) och O. dictamnus (kretensisk diptam). Det är tåliga, torktåliga och välluktande växter som lämpar sig väl för örtträdgårdar, krukor och soliga rabatter.

Mejram

Origanum majorana

Mejram (Origanum majorana) är en väldoftande medelhavsört i familjen kransblommiga växter, uppskattad i över 4 000 år för sitt kulinariska och medicinska värde. Den har små, ovala, grågröna sammetslena blad och producerar små vita till blekrosa blommor i kompakta knutliknande klasar under sommaren. Även om den tekniskt sett är en känslig perenn i varma klimat (USDA-zoner 9–11), odlas den vanligtvis som ettårig i tempererade regioner. Mejram är mildare och sötare än sin nära släkting oregano, med en varm, något blommig och kryddig arom.

Oregano

Origanum vulgare

Oregano (Origanum vulgare) är en aromatisk flerårig ört med ursprung i Medelhavsregionen, tillhörande familjen Lamiaceae. Känd för sina intensivt doftande blad är den en av de mest använda köksörterna i världen och är oumbärlig i italiensk, grekisk och mexikansk matlagning. Den bildar låga, buskiga dungar och producerar små rosa, vita eller lila blommor under sommaren.

Morgonstjärna

Ornithogalum

Ornithogalum är ett släkte med cirka 200 lökformiga växter i familjen Asparagaceae, hemmahörande i Europa, Medelhavsområdet, västra Asien och framför allt södra Afrika. Varje lök bildar en tuva av smala, bandformade blad och stjälkar med klasar eller ax av stjärnformade blommor, vanligtvis vita med en grön rand på baksidan, eller orangea och gula hos vissa arter. De mest odlade arterna är O. umbellatum (morgonstjärna, en härdig trädgårdslök), O. thyrsoides (kapstjärna, utmärkt snittblomma), O. dubium (orange stjärnlök, säljs ofta som krukväxt) och O. arabicum; skötselråden på denna sida gäller för dessa.

Solstjärna

Ornithogalum dubium

Ornithogalum dubium, populärt känd som solstjärna, är en flerårig lökväxt från Sydafrika som uppskattas för sina klasar av stjärnformade blommor i livligt orange till gult, burna på långsmala blad. Den används ofta av florister och som krukväxt, och blommar från senvinter till vår innan den går i vila under sommaren.

Betlehemsstjärna

Ornithogalum umbellatum

Betlehemsstjärna (Ornithogalum umbellatum) är en liten lökväxt och flerårig ört med ursprung i Europa, Medelhavsområdet och sydvästra Asien. Den bildar stjärnformade vita blommor med gröna ränder på de yttre kronbladen och blommar på våren i flocklika klasar. Växten går i dvala under sommaren efter blomningen. VARNING: Alla delar, särskilt lökarna, är mycket giftiga för människor, katter och hundar på grund av hjärtglykosider.