Komplett växtguide

Hönshirs

Echinochloa crus-galli

Hönshirs (Echinochloa crus-galli) är ett snabbväxande ettårigt gräs som ursprungligen kommer från tropiska delar av Asien. Det är spritt över hela världen och anses vara ett av de värsta ogräsen inom jordbruket, särskilt i ris- och majsodlingar. Det kan bli upp till 150 cm högt, med långa, platta blad som ofta är rödaktiga eller lila vid basen. Det producerar täta vippor med frön som kan ätas i tider av brist.

Amazonasvärd

Echinodorus grisebachii

Amazonasvärd (Echinodorus grisebachii) är en vattenväxt i familjen svaltingväxter, ursprungligen från flodområden i Sydamerika där den växer längs stränder och på grunda bankar, ofta nedsänkt i vatten under stora delar av året. Det är en av de mest populära och lättskötta akvarieväxterna, uppskattad för sina lansettlika, klargröna blad som under vatten kan nå upp till 60 cm. Den växer i rosettform från ett centralt rhizom (kronan) och förökar sig genom långa blomställningar som bär adventivplantor. Den är perfekt som blickfång i medelstora till stora akvarier.

Hjärnkaktus

Echinofossulocactus multicostatus

Hjärnkaktus (Stenocactus multicostatus, synonym till Echinofossulocactus multicostatus) är en klotformad kaktus som härstammar från Mexikos öknar. Den är känd för sina dussintals tunna, vågiga åsar som slingrar sig runt plantan likt hjärnans vindlingar. Det är en långsamväxande art, oftast solitär, som sällan blir högre än 12–13 cm. Under vår och sommar producerar den delikata blommor i nyanser från vitt till rosa-lila med en mörkare mittnerv.

Blå bolltistel

Echinops bannaticus

Blå bolltistel (Echinops bannaticus) är en högväxande, arkitektonisk perenn i korgblommiga familjen som ursprungligen kommer från sydöstra Europa, bland annat Banat-regionen i Rumänien. Den bildar upprätta stjälkar med taggig, grågrön flikig bladverk och avslutas i perfekt runda, stålblå blomklot som lockar bin, humlor och fjärilar under juli–augusti. Växten blir cirka 120–150 cm hög med ett djupt pålrotssystem som gör den mycket torktålig.

bolltistel

Echinops sphaerocephalus

Bolltistel är en storvuxen, kraftig perenn i korgblommiga familjen som kan bli upp till 2 meter hög. Den bär klotrunda, silverblå till vitaktiga blomställningar på styva stjälkar och blommar i juli–augusti. Bladen är djupt flikiga och taggiga med grågrön ovansida och en filthårig, ljusare undersida. Arten är mycket torktålig, trivs på mager, väldränerad mark och är mycket omtyckt av bin, humlor och fjärilar.

Sjöborrekaktus

Echinopsis

Echinopsis är ett stort släkte kaktusar som härstammar från Sydamerika och sträcker sig över Anderna i Argentina, Bolivia, Peru och Chile. Släktet omfattar cirka 128 arter som varierar från små klotformade former till höga pelarformade och trädliknande exemplar. Den är högt värderad för sina enorma, doftande och kortlivade blommor, vanligtvis i vitt, rosa eller rött, som öppnar sig på natten eller i gryningen och bara varar en dag eller två.

Grön Bollkaktus

Echinopsis calochlora

Den gröna bollkaktusen (Echinopsis calochlora) är en liten klotformad klumpbildande kaktus med ursprung i Brasilien och Paraguay. Med tiden bildar den täta klungor av klargrön sfärer prydda med taggar, och producerar stora, doftande vita blommor som öppnar sig nattetid under vår och sommar.

Sjöborrekaktus

Echinopsis eyriesii

Echinopsis eyriesii är en klotformad kaktus som härstammar från Sydamerika (Argentina, Bolivia och södra Brasilien). Den är uppskattad för sin räfflade, mörkgröna stam och sina stora, doftande vita blommor som slår ut på natten och bara varar en enda dag. Det är en härdig och lättodlad art som passar både nybörjare och samlare.

Röd fackelkaktus

Echinopsis huascha

Echinopsis huascha, populärt känd som röd fackelkaktus, är en pelarkaktus som härstammar från de torra regionerna Catamarca och La Rioja i Argentina, där den växer på höjder mellan 900 och 2000 meter. Den bildar kompakta grupper av upprätta eller krypande stammar täckta av gulaktiga taggar och kan nå en höjd på cirka 1 meter. Dess praktfulla blommor, som varierar mellan orange, gult och rött, slår ut under våren och försommaren och bildar en vacker kontrast mot stammens grågröna färg.

Påskliljekaktus

Echinopsis oxygona

Echinopsis oxygona är en klassisk klotformad kaktus som tenderar att bli något pelarformad med åldern. Den är allmänt uppskattad för sina storslagna, trumpetformade blommor, som kan vara vita eller rosa och utsänder en delikat doft, vanligtvis öppna sig på natten. Den är ursprungligen från Sydamerika och bildar kolonier av taggiga 'bollar' genom att producera sidoskott.

Sjöborrekaktus

Echinopsis tubiflora

Echinopsis tubiflora, populärt känd som sjöborrekaktus, är en klotformad till kortpelarformad kaktus som härstammar från höglandet i Bolivia och norra Argentina. Dess mörkgröna, ribbade stam är täckt av tofsar med ljusa taggar med mörka spetsar, och den producerar spektakulära vita trattformade blommor med blekgrönt svalg som öppnar sig på natten och bara varar i en eller två dagar. Med tiden tenderar plantan att bilda sidoskott, vilket skapar täta grupper som ger en stark arkitektonisk karaktär till torra trädgårdar eller soliga fönsterbrädor.

Madeiras stolthet

Echium candicans

Madeiras stolthet (Echium candicans) är en iögonfallande vintergrön buske som är ursprunglig på ön Madeira, Portugal. Den producerar spektakulära konformade blomstjälkar tätt packade med blå och lila blommor som lockar till sig bin, fjärilar och kolibrier. En robust, lättsköt växt som är idealisk för medelhavsträdgårdar, kustnära landskap och steniga sluttningar. När den väl har etablerat sig är den extremt torktålig och trivs i mager jord med minimalt underhåll.

Blåeld

Echium plantagineum

Blåeld (Echium plantagineum) är en ettårig till tvåårig växt i familjen strävbladiga växter (Boraginaceae), ursprungligen från Medelhavsområdet, Nordafrika och Sydvästasien. Den bildar en grov, hårig bladrosett innan den skjuter upp en grenad stjälk med trattformade blommor som skiftar färg från rosa till djupt blåviolett allt eftersom de öppnar sig. Arten blir 20–90 cm hög, blommar från vår till sommar och är mycket populär hos bin och humlor på grund av den rikliga nektarproduktionen. Blåeld tål torka och mager jord väl, men betraktas som ogräsartad och till viss del invasiv utanför sitt naturliga utbredningsområde, bland annat i Australien och Kalifornien. Plantan innehåller pyrrolizidinalkaloider som gör den giftig för betesdjur och som kan irritera huden vid beröring.

Blåeld

Echium vulgare

Blåeld (Echium vulgare) är en tvåårig till flerårig ört i familjen strävbladiga växter (Boraginaceae), som växer naturligt på ängar, vägrenar, banvallar och torra platser i hela Europa. Den bildar en bladrosett vid marken med håriga blad, från vilken en upprätt, tätt borsthårig stjälk på 30–90 cm växer upp under det andra året. Från maj till september blommar den med små trattformade blommor som slår ut som rosa och gradvis blir blå – ett typiskt drag för hela släktet Echium. Blommorna är eftertraktade av bin och humlor, vilket gör växten till en viktig nektarkälla. Den tål torka, mager sandig och stenig jord och är lättskött, men hela växten innehåller pyrrolizidinalkaloider och de borstiga håren kan irritera huden.

Eclipta

Eclipta prostrata

Eclipta prostrata, känd världen över som Bhringraj, är en krypande örtartad växt av stor betydelse inom ayurvedisk medicin. Den kännetecknas av sina små, ensamma vita blommor och stjälkar som kan vara rödaktiga. Det är en extremt tålig växt som föredrar fuktiga miljöer och hittas ofta nära floder och våtmarker i tropiska regioner.

Persisk mattblomma

Edithcolea grandis

Edithcolea grandis, känd som den persiska mattblomman, är en extraordinär krypande suckulent som är inhemsk i de torra regionerna i Östafrika. Stammarna är förgrenade, taggiga och varierar i färg från grågrön till brun. Höjdpunkten hos denna art är dess magnifika blommor, som kan nå upp till 13 cm i diameter och uppvisar komplexa geometriska mönster och livfulla färger som påminner om ett persiskt mattmönster. Det är en mycket eftertraktad växt bland samlare, men kräver noggrann skötsel på grund av sin känslighet för övervattning.

Vattenpest

Egeria densa

Egeria densa, allmänt känd som vattenpest, är en nedsänkt vattenväxt som härstammar från vattendrag och sjöar i sydöstra Sydamerika (Brasilien, Argentina, Uruguay, Chile). Den tillhör familjen dybladsväxter (Hydrocharitaceae) och är en av världens mest populära akvarieväxter tack vare sin extremt snabba tillväxt, lättskötta natur och utmärkta förmåga att syresätta vattnet samt absorbera nitrater och fosfater, vilket motverkar algblomning. Växten har tunna, förgrenade stjälkar som kan bli över en meter långa, täckta av kransar med klargröna, bandformade blad. Under gynnsamma förhållanden producerar den små vita blommor med tre kronblad som flyter på vattenytan. På grund av sin kraftiga växtkraft betraktas den som en invasiv art i många delar av världen utanför kontrollerade akvarier eller dammar, där den bildar täta mattor som kan förändra akvatiska ekosystem. Den bör därför hanteras med försiktighet så att inga stjälkfragment hamnar i naturliga vattendrag.

Fukiente

Ehretia microphylla

Fukiente (Ehretia microphylla, synonym Carmona retusa) är en vintergrön buske i familjen förgätmigejväxter (Boraginaceae), hemmahörande i Syd- och Sydostasien, från Indien genom Kina och Japan ner till norra Australien. Dess små, glänsande, mörkgröna och sträva blad är 1,5–4 cm långa; den bär små stjärnformade vita blommor året runt, följt av röd-orangea bär i ärtstorlek. I naturen kan den bli upp till 4 meter hög, men tack vare sin förgrenade stam som tjocknar med tiden har den blivit en av de mest populära inomhusbonsaierna i västvärlden – namnet syftar på den kinesiska provinsen Fujian (tidigare Fukien), varifrån den introducerades till bonsaihandeln. På Filippinerna har avkok på bladen traditionellt använts för att behandla hosta, diarré och magbesvär.

Vattenhyacint

Eichhornia crassipes

Vattenhyacint (Eichhornia crassipes) är en fritt flytande vattenväxt med ursprung i Amazonbäckenet i Sydamerika. Den är känd för sina glansiga, hjärtformade blad och delikata lavendellila orkidéliknande blommor, och är en av de snabbast växande växterna på jorden. Även om den är visuellt imponerande som prydnadsväxt i dammar kan den bli mycket invasiv i naturliga vattendrag.

Silverbuske

Elaeagnus

Elaeagnus är ett släkte av härdiga buskar och små träd som uppskattas för sitt silvriga, fjälliga bladverk och små, doftande höstblommor som följs av ätbara bärliknande stenfrukter. Släktet har sitt ursprung i tempererade delar av Asien, Europa och Nordamerika och omfattar både städsegröna arter (som E. pungens) och lövfällande arter (som E. umbellata och E. commutata), vilka alla delar en robust och anpassningsbar karaktär.

Vintergrön silverbuske

Elaeagnus × submacrophylla

Vintergrön silverbuske (Elaeagnus × submacrophylla) är en snabbväxande, städsegrön hybridbuske som är ett resultat av korsningen mellan E. macrophylla och E. pungens. Den används ofta som häck eller vindskydd i tempererade trädgårdar och utmärker sig genom sitt silvriga bladverk och sina doftande höstblommor.

Ryskt olivträd

Elaeagnus angustifolia

Elaeagnus angustifolia, allmänt känd som ryskt olivträd eller oleaster, är ett lövfällande träd eller stor buske med ursprung i Västasien och Sydösteuropa. Den uppskattas för sitt slående silvergrå lövverk, doftande krämgula blommor och små ätliga olivliknande frukter. Exceptionellt härdig tolererar den extrem kyla, torka, magra jordar och saltrika förhållanden. Den används flitigt i vindskydd, skyddsbälten och prydnadslandskapsodling. Observera att den betraktas som invasiv i många regioner, särskilt i västra USA.

Törnelivet

Elaeagnus pungens

Elaeagnus pungens, allmänt känd som törnelivet eller silvertörne, är en städsegrön buske med ursprung i Östasien, särskilt Japan och Kina. Den har läderartade blad med gröna ovansidor och silvrig-bruna undersidor, vilket skapar en slående tvåfärgad effekt. På hösten producerar den små, intensivt doftande rörformade vita blommor. Känd för sin robusthet trivs den i magra jordar, tål torka och starka vindar, och används ofta som häck, vindskydd och prydnadsväxt.

Oljepalm

Elaeis guineensis

Oljepalmen (Elaeis guineensis) är en palm i familjen Arecaceae, ursprungligen från de tropiska lågländerna i Västafrika, särskilt längs Guineabukten. I vilt tillstånd når den en höjd på 20 till 25 meter, men i odling överstiger den sällan 15 meter. Dess enda stam, markerad av ärr från gamla blad, bär en krona av långa fjäderliknande blad som är 5 till 7 meter långa. De separata han- och honblomställningarna ger klasar av röd-orange äggformade frukter vars fruktkött och kärna ger palmolja respektive palmkärnolja, vilket gör denna art till världens främsta källa till vegetabiliskt fett.

Eumundi quandong

Elaeocarpus eumundi

Elaeocarpus eumundi, känd som eumundi quandong eller slätbladig quandong, är ett städsegrönt träd i familjen Elaeocarpaceae, hemmahörande i regnskogarna i nordöstra Australien – från Kap York-halvön genom centrala Queensland till norra New South Wales, där det växer upp till cirka 1000 meters höjd. I sin naturliga miljö blir trädet 12–25 meter högt, men i odling som trädgårds- eller gatuträd når det vanligtvis 8–15 meter med en smal, upprätt krona som är 3–5 meter bred. De läderartade, glänsande mörkgröna bladen är samlade i grenspetsarna och blir gula istället för röda när de åldras, medan nya skott har en bronsrosa ton. Under november–december (i ursprungsområdet) framträder klasar av gräddvita, fransiga blommor, följda av blå, ovala stenfrukter med ett syrligt men ätbart fruktkött som används till sylt och gelé. Tack vare sin täta och tåliga tillväxt planteras trädet ofta som insynsskydd eller gatuträd och lockar till sig nektar- och fröätande fåglar.

Åttaståndigt vattenpepparört

Elatine hydropiper

Elatine hydropiper, allmänt känd som åttaståndigt vattenpepparört, är en liten akvatisk mattbildande växt med ursprung i Europa och tempererat Asien. Den bildar en tät, frodig grön matta i akvarier och är en uppskattad förgrundväxt inom aquascaping. Visuellt besläktad med Hemianthus callitrichoides 'Cuba', är den känd för sina krävande skötselkrav – den behöver starkt ljus, CO2-injektion och stabila vattenparametrar.

Nålsäv

Eleocharis

Eleocharis (sävsläktet) är ett omfattande släkte av fleråriga våtmarks- och vattenväxter i familjen halvgräs (Cyperaceae), som omfattar över 200 arter spridda över hela världen. Växterna kännetecknas av sina bladlösa, rörformade, ljusgröna stjälkar som växer i täta tuvor som påminner om gräs. Inom akvaristiken är arten Eleocharis acicularis – ”nålsäv” – mest populär, känd för att skapa en tät grön matta på akvariets botten. Arten Eleocharis palustris (knappsäv) odlas ofta i trädgårdsdammar och våtmarksbiotoper. Växten sprider sig naturligt via underjordiska jordstammar och utlöpare (stoloner); på toppen av stjälkarna bildas små axlika blommor i brungrön färg.

Indiskt fingergräs

Eleusine indica

Ett litet ettårigt gräs som är vitt spritt i varma regioner världen över upp till cirka 50 graders latitud. Karaktäriseras av snabb tillväxt och bildar täta tuvor som blir 15–90 cm höga. Bladen är linjärt lansettlika, 5–30 cm långa, mestadels kala och kölade med en distinkt vit eller silvrig bas. Utvecklar ett särskilt tufft och fibröst rotsystem som är svårt att avlägsna. Fröna är små, svarta till bruna i färgen, och produceras i överflöd – upp till 120 000 per planta – och sprids lätt med vind och vatten. Kräver fullt solljus och tål inte skugga, föredrar väldränerad jord. Utför C4-fotosyntes, vilket möjliggör tillväxt i varma klimat. Blomningen sker från juli till augusti med grön-gula blommor; fröna mognar från augusti till oktober. Förekommer i störda områden, gräsmarker och odlade fält.

Eleutherine

Eleutherine bulbosa

Eleutherine (Eleutherine bulbosa, syn. Eleutherine plicata) är en lökformig och rhizomatös, stjälklös ört som härstammar från Amazonas och är spridd från södra Mexiko till tropiska Sydamerika. Den bildar tuvor på 20 till 30 cm i höjd, med lökar bestående av rödaktiga fjäll som liknar rödlök. Bladen är enkla, lansettlika och längsgående veckade, och blommorna är vita eller rosa, stjärnformade och öppnar sig i skymningen. Det är en av de mest traditionella medicinalväxterna bland Amazonas ursprungsbefolkningar, med lökar rika på naftokinoner, antrakinoner och flavonoider.

Kvickrot

Elymus repens

Kvickrot (Elymus repens) är ett flerårigt, rhizomatöst gräs som är mycket spritt i Europa, Asien och Nordamerika, där det anses vara ett av de mest ihärdiga och svårborttagna ogräsen. Det sprider sig snabbt via tunna, spetsiga underjordiska rhizomer som kan regenerera en ny planta även från ett litet avskuret fragment. Det bildar täta, sammanflätade mattor, tål nästan alla typer av jord, ljus och fuktighet, och växer därför spontant i trädgårdar, fält, häckar och vägkanter. Trots att det är ett ogräs har det en lång traditionell användning som medicinalväxt och är delvis ätbart.

Penselblomma

Emilia sonchifolia

Penselblomma (Emilia sonchifolia) är en ettårig ört i familjen korgblommiga växter (Asteraceae), ursprungligen från tropiska Asien men numera naturaliserad i nästan hela Brasilien, främst på kustslätterna i norr, nordost och sydost. Den växer upprätt med en cylindrisk, mjuk och sparsamt förgrenad stjälk som når en höjd på 30 till 70 cm. Basalbladen bildar en rosett, medan stjälkbladen sitter spiralställt. De rörformade blommorna, i nyanser från lila till rosa, är samlade i små ändställda blomkorgar som påminner om en pensel – därav namnet penselblomma. Som en tålig och spontanväxande planta hittas den ofta längs vägkanter, på ödetomter, i trädgårdar och odlingsområden, där den ofta betraktas som ett vanligt ogräs.

Afrikansk brödpalm

Encephalartos

Doftencyclia

Encyclia fragrans

Doftencyclia (Encyclia fragrans, syn. Prosthechea fragrans) är en sympodial epifytisk orkidé som härstammar från tropiska regnskogar och molnskogar i Mexiko, Centralamerika, Karibien (Jamaica, Puerto Rico) och norra Sydamerika (Brasilien, Ecuador, Costa Rica). Den bildar kompakta ovala pseudobulber, var och en med ett enstaka läderartat och upprätt blad, och producerar stjälkar med doftande blommor i vitgröna till krämvita toner, med en vit läpp markerad av lila ränder. Blommorna avger en söt doft som påminner om honung och vanilj, vilken är mest intensiv på kvällen.

Englers Falskt Arum

Englerarum hypnosum

Englerarum hypnosum är ett sällsynt monotypiskt tropiskt aroidsläkte med ursprung i kalkstenskarstskogarna i sydvästra Kina, Laos och Thailand. Tidigare klassificerat under Alocasia segregerades det till sitt eget släkte Englerarum efter molekylärfylogenetiska studier. Arten växer som litofyt på fuktiga kalkstenshyllor på 800–1 000 meters höjd och sprider sig via rhizom för att bilda kolonier. Dess stora, djupgröna blad med silvergrönt mönster gör den till en slående prydnadsväxt inomhus.

Abessinsk banan

Ensete ventricosum

Abessinsk banan (Ensete ventricosum) är en imponerande tropisk växt i familjen Musaceae, hemmahörande i de bergiga regionerna i Östafrika och Etiopien. Med gigantiska blad på upp till 6 meter och en rödaktig mittnerv har den odlats i över 10 000 år som en basföda för cirka 20 miljoner etiopier. Även om den liknar ett bananträd är frukterna oätliga — det är pseudostammen, roten och blomställningen som ger den stärkelsehaltiga, fermenterade maten kallad kocho.

Tamboril

Enterolobium contortisiliquum

Tamboril är ett träd som är inhemskt i den brasilianska Atlantskogen och Cerradon, tillhörande familjen Fabaceae. Det kan nå en höjd av 20 till 35 meter med en stam på upp till 1,6 meter i diameter. Det är känt för sin breda, paraplyformade krona och sina träiga, böjda och ihåliga frukter som liknar ett mänskligt öra eller ett apöra (och en liten trumma, vilket är ursprunget till namnet "tamboril"). Det är en snabbväxande, lövfällande pionjärart som producerar små, klotformade vita blommor mellan vintern och sommaren och används flitigt vid återbeskogning, urban trädplantering och landskapsarkitektur för stora områden.