278 Svåra Lättskött | Guide 2026 - Sida 3
Hitta 278 svår lättskött. Komplett guide för din trädgård.
278 Lättskött med svår nivå
Visar 73–108 av 278
Levande sten
Conophytum angelicae subsp. tetragonum
Conophytum angelicae subsp. tetragonum är en liten, kudd- eller löst tuvad mesemb-suckulent från familjen Aizoaceae (isörtsväxter). Underarten tetragonum kännetecknas av sina fyrkantiga (tetragonala) kroppspar, endast 12-18 mm i diameter, med en slät eller lätt facetterad, ljus beige-grågrön epidermis. Den är inhemsk i de steniga, ökenartade buskmarkerna i nordvästra Sydafrika, i Richtersveld och Namaqualand (från östra Richtersveld till Concordia, Pofadder och Warmbad, i Bushmanland). Det är en typisk vinterväxande "levande sten": den går in i vila under sommaren, då det gamla bladparet torkar in och bildar en pappersliknande hylsa som skyddar det nya bladparet som utvecklas under. På hösten producerar den små, doftande, nattblommande blommor med bronsfärgade, blekgula eller purpurröda kronblad.
Burgers lök
Conophytum burgeri
Conophytum burgeri är en dvärgväxande och extremt kompakt suckulent, endemisk för ett mycket begränsat område i Bushmanland i Norra Kapprovinsen, Sydafrika, mellan Springbok och Pofadder. Den består av en enda köttig, lökformad kropp med en liten skåra i toppen, varifrån blomman och det nya bladparet växer fram. Dess epidermis är slät, glänsande och genomskinlig, med en färg som varierar från ljusgrönt till lila, och kan anta röd-lila toner under intensiv sol. Med tiden kan den långsamt dela sig och bilda små grupper med upp till cirka fem kroppar. I naturen växer den i stenig och lerig jord bland kvartsstenar, beroende av vinterdimma och dagg för att överleva det torra klimatet. Den blommar tidigt på hösten (april-maj på södra halvklotet) med lila, sött doftande blommor som öppnar sig under några timmar sent på eftermiddagen.
Stävbinka
Conyza bonariensis
Stävbinka (Conyza bonariensis) är en ettårig (ibland tvåårig) örtartad växt som härstammar från Sydamerika och tillhör familjen korgblommiga växter (Asteraceae). Den kännetecknas av ett upprätt växtsätt som förgrenar sig från basen, en höjd på 20–100 cm och ett grågrönt bladverk täckt av styva hår. Blommorna är små, i blomkorgar, med gula diskblommor och gräddvita holkfjäll. Det är en av de mest problematiska ogräsarterna i odlingsområden, särskilt känd för sin resistens mot glyfosat, vilket främst drabbar odlingar av soja och majs.
Hårig skålsvamp
Cookeina tricholoma
Cookeina tricholoma är en tropisk sporsäcksvamp känd för sin livfulla skålform och tydliga håriga kanter. Den återfinns på ruttnande trä i fuktiga skogar och uppvisar färger som varierar från rosa till orangerött. Det är inte en växt, utan en saprofytisk svamp som är avgörande för nedbrytningen av organiskt material.
Lila spindling
Cortinarius violaceus
Cortinarius violaceus, känd som lila spindling, är en spektakulär svamp i familjen Cortinariaceae. Den utmärker sig genom sin mörklila, nästan svarta färg och den sammetslena texturen på både hatt och fot. Det är en mykorrhizasvamp som bildar komplexa symbioser med träd som lövträd (bok) eller barrträd.
Hinkorkidé
Coryanthes lecoris
Coryanthes lecoris är en fascinerande epifytisk orkidé känd för sina komplexa 'hinkformade' blommor. Dessa orkidéer har utvecklat en unik pollineringsmekanism som involverar euglossina bin, vilka faller ner i en vätskefylld läpp (hinken) och måste ta sig ut genom en smal tunnel, varvid de plockar upp pollen. Växten har räfflade pseudobulber och veckade blad.
Aldrig Aldrig-växten
Ctenanthe oppenheimiana
Ctenanthe oppenheimiana, allmänt känd som Aldrig Aldrig-växten eller Jättebamburanta, är en tropisk växt med ursprung i Brasilien och tillhör familjen Marantaceae. Dess långa prydnadsblad uppvisar slående trefärgade mönster — mörkgrönt, ljusgrönt och silvervitt på ovansidan med en djupt lila undersida — vilket gör den till en av de mest eleganta krukväxterna som finns att tillgå. Liksom sina släktingar böneplantorna utför den en fascinerande daglig rytmisk rörelse, där bladen viks uppåt på natten och öppnas igen på morgonen.
Drottningsago
Cycas circinalis
Cycas circinalis, allmänt känd som drottningsago eller indisk cycad, tillhör ett av jordens äldsta levande växtslägten och har funnits i över 280 miljoner år. Ursprungligen från tropiska Asien utmärker sig denna majestätiska cycad med en kraftig stam krönt av en välvd krona av långa, djupgröna, fjäderlika blad. Det är en långsamväxande och långlivad växt som uppskattas för sitt förhistoriska utseende och sitt värde i tropiska och subtropiska trädgårdar.
Devons Cymbidium
Cymbidium devonianum
Devons Cymbidium (Cymbidium devonianum) är en epifytisk orkidé med ursprung i Himalayas utlöpare i Nepal, nordöstra Indien, Bhutan och Myanmar. Den är uppskattad för sina slående hängande blomstjälkar med 15–35 blommor i gulgrön med purpurrödaktiga markeringar, vilket gör den till en av de mest karakteristiska arterna inom släktet Cymbidium.
Kohornsorkidé
Cyrtopodium
Cyrtopodium är ett släkte av marklevande, epifytiska eller litofytiska orkidéer som hör hemma i tropiska och subtropiska Amerika, från södra Florida till Argentina, med stor representation i Brasilien. Släktet kännetecknas av sina stora, spolformade och rynkiga pseudobulber, som liknar cigarrer eller horn, och producerar höga blomstänglar täckta av dussintals gula blommor med bruna fläckar. De veckade bladen faller av före blomningen i en cykel som präglas av en period av kraftig tillväxt följt av vila.
Lackpalm
Cyrtostachys renda
Cyrtostachys renda är en tuvad palm från torv- och sötvattenssumpskogar i södra Thailand, Malackahalvön, Singapore, Sumatra och Borneo. Dess stamtoppar, bladskaft och mittnerver är glänsande scharlakansröda, likt sigillack, vilket kontrasterar mot de slanka gröna stammarna och de bågformade parbladiga fronderna som är cirka 1,5 m långa med småblad som är gråaktiga på undersidan. I vilt tillstånd kan en dunge nå 15 till 20 m, men i trädgårdar stannar den vanligtvis vid 2,5 till 4,5 m och växer långsamt. Små grönvita blommor dyker upp under kronan, följt av små svarta frukter som fåglar äter. Den är kritiskt utrotningshotad i Singapore och är symbolen för Singapores botaniska trädgård.
Kahikatea
Dacrycarpus dacrydioides
Kahikatea (Dacrycarpus dacrydioides) är Nya Zeelands högsta inhemska träd och tillhör en av världens äldsta barrträdssläkten med anor från Gondwanas skogar. Som en långsamväxande, städsegrön podokarp dominerar den naturligt träskskogar och flodslätter, där den utvecklar en smal, konisk krona på en hög, ofta stöttad stam som kan överstiga 50 meter i vilt tillstånd. Till skillnad från blommande växter förökar den sig via små kottar snarare än riktiga blommor; honkotten mognar till ett svullet, saftigt rött fruktfäste (koroi) som historiskt sett var en uppskattad födokälla för maorierna. Vid odling är det ett imponerande solitärträd eller skyddsträd för stora, permanent fuktiga trädgårdar, parker och restaurering av våtmarker, men det lämpar sig inte för små tomter, krukor eller torra jordar.
Ljungfläckig nattviol
Dactylorhiza maculata
Dactylorhiza maculata, den ljungfläckiga nattviolen, är en markvuxen, knölbärande flerårig orkidé med ursprung i Europa. Den trivs på hedar, fuktiga ängar, mossar och kärr och bildar täta ax av blekrosa till djupt lila blommor med karakteristiska mörka markeringar på labellum. Bladen är tydligt fläckiga.
Tibast
Daphne
Daphne är ett släkte med 70 till 95 vintergröna, halvstädsegröna och lövfällande buskar i familjen tibastväxter, hemmahörande i Europa, Asien och Nordafrika. Tibaster är uppskattade för sina intensivt doftande blommor som ofta blommar under senvinter eller tidig vår. De är kompakta, långsamväxande buskar som är populära i stenpartier och blandade rabatter. Varje del av växten är mycket giftig vid förtäring, så den bör placeras utom räckhåll för barn och husdjur.
Dendrobium closterium
Dendrobium closterium
Dendrobium closterium är en miniatyrväxande epifytisk (ibland litofytisk) orkidé som härstammar från Nya Kaledonien. Där växer den på små träd och klippor från havsnivå upp till 1000 meters höjd i busklandskap. Den har rörformade stammar som är uppsvällda på mitten och bär 2 till 5 läderartade, elliptiska blad med ojämnt tvådelade spetsar. Under senvåren till försommaren producerar den upprättstående till bågformade blomställningar med 2 till 20 små, delikata blommor på cirka 2–3 cm i diameter, som växer ut från noder nära stammens topp.
Virots Dendrobium
Dendrobium virotii
Dendrobium virotii är en sällsynt endemisk orkidé från Nya Kaledonien, först beskriven av Guillaumin år 1941. En medelstort epifyt som växer på trädstammar i bergiga regnskogar och buskmarker på höjder från havsnivå upp till 1 000 meter. Dess lätt sicksackformade, grenade stjälkar bär elliptiska, omslutande blad, och i slutet av våren producerar den små klasar med 6 till 22 delikata blommor.
Dendrophorbium
Dendrophorbium
Dendrophorbium (Cuatrec.) C.Jeffrey är ett släkte med cirka 84 arter av buskiga korgblommiga växter inom tribusen Senecioneae (Asteraceae), som avskiljdes från det omfattande släktet Senecio år 1992. Samtliga arter är neotropiska och koncentrerade till de norra Anderna (Colombia, Ecuador och Peru, med enstaka förekomster i Bolivia, Argentina och Brasilien, samt en art i Karibien). Växterna är upprättväxande, vedartade buskar till små träd med ganska stora, tandade blad och terminala klasar av gula, prästkrageliknande blomkorgar, vanligtvis med strålblommor. Nästan varje art är en endemisk art med snävt utbredningsområde i subtropiska/tropiska montana molnskogar eller höghöjdssnår, ungefär mellan 2 000 och 3 800 meters höjd, och många anses hotade av habitatförlust. Eftersom släktet i princip saknar historik inom odling och nästan uteslutande är känt från herbarier och taxonomiska studier, har detaljerade trädgårdsdata (exakta toleranser för ljus, vatten, jord och härdighet, samt fullvuxen storlek) inte fastställts för släktet som helhet; de siffror som anges här är försiktiga, habitatbaserade uppskattningar snarare än bekräftade odlingsresultat.
Dendrophorbium peregrinum
Dendrophorbium peregrinum
Dendrophorbium peregrinum är en buske i familjen Asteraceae (tribus Senecioneae), hemmahörande i de subtropiska bergsskogarna i nordvästra Argentina och Bolivia, där den vanligtvis förekommer på mellan 1 300 och 2 800 meters höjd. Den beskrevs ursprungligen av August Grisebach 1879 som Senecio peregrinus och flyttades senare till släktet Dendrophorbium av C. Jeffrey 1992. Liksom andra arter i släktet har den ett buskigt (trädliknande) växtsätt, stora blad med sågtandade kanter och kvastliknande blomställningar med talrika strålblommor: vita kantblommor runt en central disk av ljusgula rörblommor. Den bör inte förväxlas med den populära suckulenten "string of dolphins" (Curio/Senecio peregrinus), som är en helt annan trädgårdshybrid som endast delar ett liknande historiskt vetenskapligt namn.
ringlös honungsskivling
Desarmillaria tabescens
Desarmillaria tabescens, allmänt känd som ringlös honungsskivling, är en svampart i familjen Physalacriaceae. Det är en växtpatogen som orsakar honungsskivlingsröta. Till skillnad från sina nära släktingar saknar den en ring (annulus) på foten. Den växer vanligtvis i täta klungor på ved, och ser ofta ut att växa direkt ur marken men är i själva verket fäst vid begravda rötter eller stubbar av lövträd.
Dinteranthus
Dinteranthus
Dinteranthus är ett litet släkte med sex "levande sten"-suckulenter i isblomssläktet (Aizoaceae), ursprungliga i det torra nordvästra Sydafrikas Norra Kapprovins och sydöstra Namibia, där de växer bland kvartsstenar i mycket torr, sandig mark. Varje huvud består av ett enda par tjocka, sammanvuxna blad som är 2,5-6 cm långa, kritvita, grå, blågrå eller violetttonade och ofta prickiga, vilket efterliknar stenarna runt omkring. Plantorna förblir ensamma eller bildar små klumpar med några få huvuden. Tusenskönalika blommor som är 1,5-4,5 cm breda, gyllengula eller vita med ett gult centrum, öppnar sig från springan mellan bladen, oftast från sensommaren till hösten. De mest odlade arterna är D. wilmotianus (blågrå, prickig), D. pole-evansii (kritvit, som en golfboll) och D. microspermus. Jämfört med Lithops har de en köl under bladen, ett grunt fibröst rotsystem istället för en pålrot och mycket små, dammliknande frön.
Venusflugfälla
Dionaea muscipula
Venusflugfällan är en av världens mest fascinerande köttätande växter, ursprungligen från de subtropiska våtmarkerna i North och South Carolina, USA. Dess ikoniska gångjärnsförsedda fällor snäpper igen när triggerhår stimuleras av intet ont anande insekter, och bytesdjuret smälts ned under 4–10 dagar. Trots sitt exotiska utseende är det en förvånansvärt kompakt rosettväxt som sällan överstiger 30 cm i höjd.
Jungfrupalm
Dioon edule
Dioon edule, allmänt känd som jungfrupalm, är en förhistorisk cykad med ursprung i Mexiko. Växten liknar ett palmträd men är botaniskt sett närmare besläktad med barrträd. Den har styva, parbladiga, mattblågröna blad som växer i en symmetrisk rosett från en kort central stam. Det är en extremt långlivad 'levande fossil' som kan bli flera hundra år gammal och är mycket uppskattad inom xeriskaping för sin motståndskraft och skulpturala form.
Svart Sapote
Diospyros nigra
Svart Sapote (Diospyros nigra) är ett tropiskt fruktträd med ursprung i Mexiko och Centralamerika, tillhörande familjen Ebenaceae (ebenholts). Med smeknamnet "chokladpuddingfrukt" utvecklar det mogna fruktköttet en djupt mörkbrun färg med en mild, söt smak som påminner om choklad. Det är ett långsamväxande, vintergrönt träd som i sin naturliga miljö kan nå upp till 25 meter, men odlade exemplar hålls vanligtvis på 5–10 meter genom regelbunden beskärning.
Hyacintorkidé
Dipodium squamatum
Dipodium squamatum är en bladlös, mikoheterotrof marklevande orkidé som tillhör familjen Orchidaceae. Arten är inhemsk i Australien (Queensland, New South Wales, Victoria och South Australia), Nya Kaledonien och Vanuatu. Det är en sällsynt medlem av släktet Dipodium, kännetecknad av sin totala brist på fotosyntetiserande blad och sitt beroende av symbiotiska svampar för näring. Blomstjälken är upprätt, rödbrun och når upp till 100 cm i höjd, med 9 till 60 rosa till lila blommor, var och en cirka 2,5 cm stor. Den blommar under sommar och höst.
Grön trädorkidé
Drymoanthus adversus
Drymoanthus adversus är en liten epifytisk orkidé endemisk för Nya Zeeland, känd som grön trädorkidé. Den växer fäst vid trädstammar och grenar i kustnära och bergsskogar, där den bildar kompakta tuvor av köttiga gröna blad, ibland med lila fläckar. Den blommar under våren och försommaren med små grönvita blommor prickiga i rött.
Durian
Durio zibethinus
Durio zibethinus, durian, är ett massivt städsegrönt träd som härstammar från regnskogarna på Borneo och Sumatra, och odlas numera över hela Sydostasien. Den kallas för "frukternas konung" och producerar en stor, taggbeklädd frukt med en känd, genomträngande arom och ett rikt, krämigt fruktkött. Trädet kan nå en höjd på 25–40 meter och behöver ett decennium eller mer innan sin första skörd. Durian är ökänd för sin sårbarhet mot Phytophthora palmivora, som orsakar barkkräfta, rot- och fruktröta, vilket gör dränering och sanitet i odlingarna avgörande. Folktro varnar för att äta durian tillsammans med alkohol; laboratoriestudier har sedan dess visat att durianextrakt hämmar enzymet aldehyddehydrogenas, vilket ger viss trovärdighet åt den gamla tron.
Spärrfjällskivling
Echinoderma asperum
Echinoderma asperum, allmänt känd som spärrfjällskivling, är en karaktäristisk skivling som kännetecknas av sina vassa, spetsiga bruna fjäll på en blek hatt och sina täta, fria vita skivor. Den dyker vanligtvis upp i skogsförna eller täckodlade trädgårdsland. Trots sitt slående utseende är det en giftig svamp som aldrig bör förtäras.
Oljepalm
Elaeis guineensis
Oljepalmen (Elaeis guineensis) är en palm i familjen Arecaceae, ursprungligen från de tropiska lågländerna i Västafrika, särskilt längs Guineabukten. I vilt tillstånd når den en höjd på 20 till 25 meter, men i odling överstiger den sällan 15 meter. Dess enda stam, markerad av ärr från gamla blad, bär en krona av långa fjäderliknande blad som är 5 till 7 meter långa. De separata han- och honblomställningarna ger klasar av röd-orange äggformade frukter vars fruktkött och kärna ger palmolja respektive palmkärnolja, vilket gör denna art till världens främsta källa till vegetabiliskt fett.
Åttaståndigt vattenpepparört
Elatine hydropiper
Elatine hydropiper, allmänt känd som åttaståndigt vattenpepparört, är en liten akvatisk mattbildande växt med ursprung i Europa och tempererat Asien. Den bildar en tät, frodig grön matta i akvarier och är en uppskattad förgrundväxt inom aquascaping. Visuellt besläktad med Hemianthus callitrichoides 'Cuba', är den känd för sina krävande skötselkrav – den behöver starkt ljus, CO2-injektion och stabila vattenparametrar.
Silkesrosling
Entoloma sericeum
Entoloma sericeum, även känd som silkesrosling, är en liten svampart som främst förekommer i gräsmattor, betesmarker och trädgårdar. Dess hatt är mörkbrun eller gråbrun, med en silkeslen glans och är hygrophan, vilket innebär att dess färg förändras med fukt. Skivorna är initialt gråvita och får sedan en rosa nyans när sporerna mognar. Det är viktigt att notera att även om den inte är dödligt giftig, kan den orsaka matsmältningsbesvär och är därför olämplig för konsumtion.
Wallaba
Eperua falcata
Eperua falcata är ett regnskogsträd i familjen ärtväxter (Fabaceae), hemmahörande i norra Sydamerika, främst i Guyana, Surinam, Franska Guyana och norra Brasilien (Amapá). Det kan bli upp till 35 meter högt och har en gråbrun bark samt parbladiga blad bestående av 2–4 par ovala småblad som är cirka 18 cm långa. Dess klockformade blommor med röda kronblad hänger i dekorativa klasar, och de mogna, malvafärgade, sabelformade fröbaljorna kan vid öppning slunga iväg sina frön upp till 30 meter. Trädet bildar ofta rena bestånd på vit kvartssand i flodnära och sumpiga regnskogar, upp till 700 meters höjd över havet. Det rödbruna kärnvirket är extremt hållbart och används tack vare sin naturliga motståndskraft mot svamp till pålar, takspån och telegrafstolpar.
Nattdoftande orkidé
Epidendrum nocturnum
Epidendrum nocturnum, allmänt kallad nattdoftande orkidé, är en epifytisk orkidé som är inhemsk i Florida, Bahamas, Västindien och Centralamerika, genom norra Brasilien och Guyanas. Den växer höga, bladiga, vassliknande stjälkar upp till cirka en meter höga, toppade med klasar av gröna till gulbruna blommor med en bred vit läpp. Blommorna öppnar sig med en subtil doft under dagen men släpper ut en kraftfull, söt doft – ofta jämförd med eukalyptus eller anis – efter mörkrets inbrott, vilket är hur arten fick sitt namn.
Skogsknippe
Epipactis
Epipactis är ett släkte med cirka 54 accepterade arter av marklevande orkidéer som återfinns i tempererade och subtropiska regioner i Europa, Asien, Nordafrika och Nordamerika. Till skillnad från de tropiska epifytiska orkidéer som ses i de flesta samlingar, växer Epipactis-arter direkt i marken från krypande, köttiga jordstammar. De skickar upp en eller flera bladiga stjälkar varje år från våren till sensommaren. De föredrar det silade ljuset i gles skog, häckar och snår, även om flera arter – inklusive den nordamerikanska Epipactis gigantea – trivs lika bra längs fuktiga kanter av bäckar, källor och sjöar. Ett utmärkande drag för släktet är dess totala beroende av mykorrhizasvampar i jorden: fröna bär nästan ingen lagrad energi och kan inte gro utan en svamppartner, och även vuxna plantor förlitar sig på detta underjordiska förhållande för att ta upp näring. Blomaxen bär på många små, ofta hängande blommor i nyanser av grönt, vitt, lila och dovt rosa, som vanligtvis öppnar sig från midsommar in i hösten. Den mest kända arten, skogsknipprot (Epipactis helleborine), har visat sig vara anmärkningsvärt anpassningsbar och har naturaliserats långt utanför sitt ursprungliga eurasiska utbredningsområde och uppträder nu som en vanlig, ibland ogräsartad, kolonisatör av parker, trädgårdar och trottoarkanter i Nordamerika. På grund av sitt svampberoende betraktas Epipactis-orkidéer som specialiserade växter för vilda trädgårdar och skogsträdgårdar snarare än typiska krukväxter.
Bredbladig skogslilja
Epipactis helleborine
Epipactis helleborine, allmänt känd som bredbladig skogslilja, är en marklevande orkidé med ursprung i Europa och Asien. Den växer i skogsmiljöer och är beroende av mykorrhizasvampar för groning och överlevnad. Dess höga stjälkar bär breda, ribbade blad och en hängande druvformad blomställning med grönlila blommor som slår ut under sommaren.
Nyckelhålsljung
Erica mauritanica
Erica mauritanica, känd som nyckelhålsljung, är en vintergrön buske i familjen ljungväxter (Ericaceae), endemisk för fynbos-biomet i Västra Kapprovinsen i Sydafrika, med möjlig förekomst i Östra Kapprovinsen. Den beskrevs av Linné 1759 och har synonymerna Erica capensis och Erica rhodantha. Som många andra kapljung-arter har den ett fint, barrliknande bladverk och små rörformade blommor som främst dyker upp under våren. Det är en art anpassad för medelhavsklimat, karg och sur jord, torra somrar och fuktiga vintrar. I naturen är det en utomhusväxt som lämpar sig för naturalistiska trädgårdar eller planteringar med sydafrikanska växter. Vid odling krävs gott om ljus, utmärkt dränering och noggrann bevattning, då de fina rötterna är känsliga för både vattenmättnad och fullständig uttorkning.
Cardón
Eryngium humboldtii
Cardón (Eryngium humboldtii) är en flerårig ört i familjen flockblommiga växter, samma familj som morot och koriander, och är inhemsk i páramo-områdena i Colombia och nordvästra Venezuela. Den växer på höjder mellan 3 400 och 3 800 meter, i fält med frailejones och låga buskar, och är på vissa platser, som nära Bogótaflodens källa, mycket rikligt förekommande. Den bildar en rosett på 20 till 30 cm med styva, strimmiga blad som har taggiga kanter, en vitaktig undersida och en aromatisk doft. Vid blomning skjuter den upp en stängel på cirka 40 cm med små blomhuvuden i vitt till cremevitt, omgivna av grön-gula högblad. Den används inom folkmedicin, men det saknas studier om dess användning. Den odlas knappt utanför sin naturliga miljö.
Svår skötsel Lättskött
Vårt urval av 278 svår lättskött kombinerar denna kategoris egenskaper med specifika skötselkrav. För entusiaster som söker en utmaning.
Varför välja Svår Lättskött?
Att kombinera skönheten hos lättskött med svår svårighetsgrad låter dig njuta av denna kategori medan du utvecklar dina trädgårdskunskaper. Varje växt är vald för att erbjuda de bästa egenskaperna från kategorin på den skötselsnivå du söker.